Svensk ordbok 2009, webbversion
verb återfann återfunnit återfunnen återfunna, pres. återfinner
åter|finn·er●upptäcka
ngn/ngt som varit borta; ofta med tanke på det förefintliga tillståndet e.d.
NollJFRcohyponymhitta
de försvunna återfanns välbehållnahon återfann större delen av tjuvgodset hos polisen○ibl. utan innebörd av sökandevanligen pass.
i samlingen återfinns verk av Rembrandt och Rubensåterfinna ngn/ngtsedan 1385Klosterläsningfornsv. aterfinna
Subst.:vbid1-400578återfinnande
Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.Bibel 2000, Lukas 15:24 (ur liknelsen om den förlorade sonen)
I hänvisningar o.d. kan det ibland heta t.ex. diagram 7 återfinns på sidan 76. Skenbart är verbet här onödigt långt – skulle det inte räcka med finns? Anledningen till att återfinns ändå föredras kan vara att det är en riktig passivform, så att meningen motsvarar du återfinner diagrammet på sidan 76. Däremot motsvarar inte diagrammet finns på sidan 76 meningen du finner diagrammet på sidan 76.