Svensk ordbok 2009, webbversion
verb återföll återfallit återfallen återfallna, pres. återfaller
åter|fall·er●åter hamna
i visst, negativt tillstånd
jur.med.samh.återfalla i kriminalitethan återföll till sin vanliga kverulans○äv. i uttryck för ansvar e.d.vila
på viss person etc.
besluten kan vara delegerade, men de återfaller på styrelsenåterfalla (i/till ngt), återfalla (till att+V), återfalla (på ngn)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. aterfalla
Subst.:vbid1-400572återfallande;
återfall