Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terfalla verb återföll återfallit återfallen återfallna, pres. återfaller åter|­fall·er●åter hamna i visst, negativt till­stånd jur.med.samh.återfalla i kriminalitethan återföll till sin vanliga kverulans○äv. i ut­tryck för an­svar e.d.vila på viss person etc. besluten kan vara delegerade, men de återfaller på styrelsenåterfalla (i/till ngt), återfalla (till att+V), återfalla (på ngn)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. aterfalla Subst.:vbid1-400572återfallande; återfall