Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
åter|fall·et●det att åter hamna i negativt tillstånd
t.ex. sjukdom, missbruk el. kriminalitet
jur.med.samh.SYN.synonymrecidiv
återfallsförbrytareåterfall i brotthon trodde att hon hade övervunnit depressionen men så fick hon ett återfallhan riskerar att få återfall av bara ett litet glas vinåterfall (i/till ngt)sedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. aterfal