Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terfall substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en åter|­fall·et●det att åter hamna i negativt till­stånd t.ex. sjukdom, miss­bruk el. kriminalitet jur.med.samh.SYN.synonymrecidiv återfallsförbrytareåterfall i brotthon trodde att hon hade över­vunnit depressionen men så fick hon ett återfallhan riskerar att få återfall av bara ett litet glas vinåterfall (i/till ngt)sedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. aterfal