Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terbud substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en åter|­bud·et●med­delande om in­ställelse av besök e.d. särsk. i offentliga samman­hang men äv. all­männare Nollhon ringde återbud till tand­läkarenhan skulle ha upp­trätt på festen men tvingades lämna återbudåterbud (till ngn/ngt)sedan ca 1650jfr fornsv. aterbudh ’erbjudande att lösa in eller åter­köpa jord’