Svensk ordbok 2009, webbversion
å`skåda
verb ~de ~t
å|skåd·ar●vara närvarande vid (ngt) för att se på
särsk. ngt slags offentlig förevisning
mindre brukl.komm.åskåda ngn/ngt/SATSsedan 1681till 3å och skåda; jfr fornsv. askodhan ’åskådande, betraktande’
Subst.:vbid1-400320åskådande;
vbid2-400320åskådan