Svensk ordbok 2009, webbversion

å`skåda verb ~de ~t å|­skåd·ar●vara när­varande vid (ngt) för att se på särsk. ngt slags offentlig före­visning mindre brukl.komm.åskåda ngn/ngt/SATSsedan 1681till 3å och skåda; jfr fornsv. askodhan ’å­skådande, betraktande’ Subst.:vbid1-400320åskådande; vbid2-400320åskådan