Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
år|gång·en●typ (av viss produkt) som särskilt kännetecknas av att ha framställts visst år
ofta om viner el. tidningar och tidskrifter; ibl. med bibetydelse av kvalitet
kokk.tid.en bra årgången bordeaux av årgång 1947en aningslös rapport från Tyskland i en tidning av årgång 1936○äv. om hel uppsättning av ett års produktion, mest av tidning el. tidskriftnågra inbundna årgångar av det litterära magasinet○äv.endera av tre läsordningar för kyrkoårets sön- och helgdagar
påskdagens evangelium enligt tredje årgången○äv. bildligt om person(er)en kavalleriofficer av gammal god årgångsedan 1789–96jfr fornsv. ars ganger ’årets lopp; årgång’