Svensk ordbok 2009, webbversion

å`rgång substantiv ~en ~ar år|­gång·en●typ (av viss produkt) som sär­skilt känne­tecknas av att ha fram­ställts visst år ofta om viner el. tidningar och tid­skrifter; ibl. med bi­betydelse av kvalitet kokk.tid.en bra år­gången bordeaux av årgång 1947en anings­lös rapport från Tysk­land i en tidning av årgång 1936○äv. om hel upp­sättning av ett års produktion, mest av tidning el. tid­skriftnågra in­bundna årgångar av det litterära magasinet○äv.en­dera av tre läs­ordningar för kyrko­årets sön- och helg­dagar påsk­dagens evangelium enligt tredje årgången○äv. bildligt om person(er)en kavalleri­officer av gammal god årgångsedan 1789–96jfr fornsv. ars ganger ’årets lopp; år­gång’