Svensk ordbok 2009, webbversion
ång`ra
verb ~de ~t
ångr·ar●känna ånger över
ngn handling e.d. som man utfört el. underlåtit att utföra
psykol.JFRcohyponymbeklaga
han ångrade bittert sina hårda ordångra ngt/SATSsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. angra; till ånger
Subst.:vbid1-399828ångrande;
ånger