Svensk ordbok 2009, webbversion

ång`ra verb ~de ~t ångr·ar●känna ånger över ngn handling e.d. som man ut­fört el. under­låtit att ut­föra psykol.JFRcohyponymbeklaga han ångrade bittert sina hårda ordångra ngt/SATSsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. angra; till ånger Subst.:vbid1-399828ångrande; ånger