Svensk ordbok 2009, webbversion
ång`erköpt
adjektiv,
neutr. ~
ånger|köp·ta●som ångrar sig
om person
admin.psykol.en ångerköpt NN medgav utan omsvep sitt misstag○äv. om handling e.d.han hade ett ångerköpt uttryck i ansiktetångerköpt (över ngt/att+V/SATS)sedan ca 1600