Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen åldermän, best. plur. åldermännen
ålder|mann·en●ledare för bysamfällighet
i det gamla bondesamhället; vanligen vald för ett år
histor.jordbr.samh.yrk.JFRcohyponymbyfogdecohyponymbyäldste
○äv. om ledare inom skrå, gille e.d.○ibl. skämts. om den äldste i viss gruppregeringens ålderman, den 66-årige NNsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. alderman; av lågty. olderman med samma betydelse, till older ’äldre’; jfr äldre