Svensk ordbok 2009, webbversion

ål`derman substantiv ~nen åldermän, best. plur. åldermännen ålder|­mann·en●ledare för by­samfällighet i det gamla bonde­samhället; vanligen vald för ett år histor.jordbr.samh.yrk.JFRcohyponymbyfogdecohyponymbyäldste ○äv. om ledare in­om skrå, gille e.d.○ibl. skämts. om den äldste i viss gruppregeringens ålderman, den 66-årige NNsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. alderman; av lågty. olderman med samma betydelse, till older ’äldre’; jfr äldre