Svensk ordbok 2009, webbversion

å`lamörker substantiv ålamörkret el. å`lmörkerå`lmörker ålmörkret ål(a)|­mörk·ret●så­dant natt­mörker att ålen låter sig fångas dvs. tiden kring ny­måne under hösten (oktober, november och december) Nollunder ålamörkret görs de största ålfångsterna längs Sveriges öst- och syd­kustsedan 1933 (i formen ål­mörker); 1953 i formen åla­mörker