Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
ål·en1en ormliknande benfisk som har mjukstråliga fenor, slemmig hud med mycket små fjäll samt fett kött
zool.ålyngelen hink full med slingrande ålarfånga ål i ryssja○ofta om motsvarande maträttålagillerökt ålhal som en ålsehal
halmad ålål som anrättats på en halmbäddvanl. i en långpanna; en skånsk specialitetluad ålål som stekts över öppen eldpå kloförsett halsterprovins.sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. al; gemens. germ. ord av ovisst urspr.
2mörk färgstrimma längs ryggen på häst
med ljusare grundfärg
zool.en fjording med en karakteristisk svart ålsedan 1687sv. dial. ål; ev. besl. med grek. ank´yle ’rem’
3(typ av) rundmask som är parasit på vissa växter
särskilt på rötterna el. stamknölarna
zool.begoniaålbetålpotatisålsedan 1752se ål 1