Svensk ordbok 2009, webbversion

ål substantiv ~en ~ar ål·en1en ormliknande ben­fisk som har mjukstråliga fenor, slemmig hud med mycket små fjäll samt fett kött zool.ålyngelen hink full med slingrande ålarfånga ål i ryssja○ofta om mot­svarande mat­rättålagillerökt ålhal som en ålsehal halmad ålål som an­rättats på en halm­bäddvanl. i en långpanna; en skånsk specialitetluad ålål som stekts över öppen eldpå kloförsett halsterprovins.sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. al; gemens. germ. ord av o­visst urspr. 2mörk färgstrimma längs ryggen på häst med ljusare grund­färg zool.en fjording med en karakteristisk svart ålsedan 1687sv. dial. ål; ev. besl. med grek. ank´yle ’rem’ 3(typ av) rund­mask som är parasit på vissa växter sär­skilt på rötterna el. stam­knölarna zool.begoniaålbetålpotatisålsedan 1752se ål 1