Svensk ordbok 2009, webbversion

å`komma substantiv ~n åkommor å|­komm·an●besvärande, inte allt­för allvarlig, sjukdom eller skada som dock in­griper i den normala livs­föringen med.magåkommabanala åkommor som snuva, hosta och ont i halsen○äv. om icke-fysiskt besvärmiss­unnsamhet är en vanlig mänsklig åkommasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. akoma, till komma a ’komma på, komma över (ngn)’; jfr ankommen