Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n åkommor
å|komm·an●besvärande, inte alltför allvarlig, sjukdom eller skada
som dock ingriper i den normala livsföringen
med.magåkommabanala åkommor som snuva, hosta och ont i halsen○äv. om icke-fysiskt besvärmissunnsamhet är en vanlig mänsklig åkommasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. akoma, till komma a ’komma på, komma över (ngn)’; jfr ankommen