Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. åkarn, plur. ~, best. plur. åkarna
åk·ar·en1person som driver transportföretag
i större el. (ofta) mindre skala
trafik.yrk.sopåkaretransporterna utfördes av lokala åkaresedan 1433Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. akare
2ofta i sammansättn.
person som åker
särsk. i tävling; vanligen i motorfordon el. på snö el. is
sport.yrk.konståkarekälkåkareskidåkareutförsåkareen backe för både turister och avancerade åkaresedan 1900