Svensk ordbok 2009, webbversion
å`kallan
substantiv,
best. f. ~, n-genus
å|kall·an●det att åkalla ngn eller ngt
särsk. i religiösa sammanhang men äv. allmännare
komm.relig.åkallan och förbönåkallan (av ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. akallan