Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
å|kall·ar●söka bistånd hos eller kontakt med
viss gudom el. annan övernaturlig makt
komm.relig.åkalla en högre maktåkalla den heliga Guds moderhan svor och åkallade alla underjordens makteråkalla ngn/ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. akalla; jfr kalla
Subst.:vbid1-399208åkallande;
åkallan