Svensk ordbok 2009, webbversion

åja [å´-el. med två huvudtryck] interjektion å|­ja●detta kan inte utan vidare god­tas! som ut­tryck för in­vändning e.d. vard.Nollåja, så perfekt är du inte själv○äv. försvagat för att ut­trycka måttlig grad av ngtHur mår du? ― Åja, så därsedan 1838