Svensk ordbok 2009, webbversion
åja
[å´-el. med två huvudtryck]
interjektion
å|ja●detta kan inte utan vidare godtas!
som uttryck för invändning e.d.
vard.Nollåja, så perfekt är du inte själv○äv. försvagat för att uttrycka måttlig grad av ngtHur mår du? ― Åja, så därsedan 1838