Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. åhörarn, plur. ~, best. plur. åhörarna
å|hör·ar·en●person som lyssnar på ngt
pedag.yrk.han råkade bli åhörare till deras utbyte av förtroligheter○särsk. om person som är närvarande för att lyssna till mer el. mindre formellt framförande etc.åhörarbänkåhörarläktareen föreläsare med en sällsynt förmåga att fånga åhörarnas uppmärksamhetsedan 1575