Svensk ordbok 2009, webbversion

å`höra verb åhörde åhört, pres. åhör å|­hör·de●lyssna till ngn/ngt, ofta i mer el. mindre formell situation ngt formelltkomm.det före­kom i vissa familjer att national­sången åhördes stående, när den spelades i radioåhöra ngn/ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. ahöra Subst.:vbid1-399174åhörande