Svensk ordbok 2009, webbversion
äv. åld.
å`dragaå`draga
verb ådrog ådragit ådragen ådragna, pres. ådrar äv. åld. ådrager
å|drag·it●ofta refl.
låta bli utsatt för
vanligen ngt negativt
Nolldet fräna spelet ådrog laget flera utvisningarådra sig en förkylninghon ådrog sig allvarliga skador vid olyckanhan har ådragit sig stora skulderådra ngn ngtsedan 1734Subst.:vbid1-399136ådragande
verb ~de ~t
ådr·ar●vanligen perf. part.
förse med ådror
anat.seseåder 3
mjukt ådrad furuådra ngtsedan 1834Subst.:vbid1-399134ådrande,
ådring
substantiv ~n
ådr·an●inre drivkraft som verkar i viss riktning
särsk. för att åstadkomma viss typ av skapande verksamhet
psykol.JFRcohyponymanlag 2cohyponymläggning
berättarådrasin humoristiska ådra hade hon från modernsedan 1697