Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
å|be·rop·ar●hänvisa till som stöd
för sin uppfattning, sitt handlande etc.; med avs. på person(s uttalande), text e.d.
komm.hon åberopade ett gammalt löfte om att få köpa stugani utredningen åberopas vissa amerikanska forskare○spec. med avs. på lag, bestämmelse e.d.normalstraffet enligt den paragraf som åberopats är två års fängelseåberopa ngn/ngt/SATSsedan 1696till å och fornsv. beropa ’ropa; kalla’
Subst.:vbid1-399038åberopande