Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
ätt·ik·an●utspädd form av ättiksyra som används för bl.a. smaksättning och konservering av föda
det vanligaste sura ämnet
kokk.JFRcohyponymvinägercohyponymättiksyra
ättiksomslagättikspritmatättikaen lag av ättika och sockerättika ersätts ofta med citronsaftvinet hade stått för länge och smakade ättikabadda svullnaden med ättikasur som ättikasesur 1
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. ätikia; av lågty. etik, ombildn. av lat. ace´tum med samma betydelse; jfr vinäger