Svensk ordbok 2009, webbversion

ätt`ika substantiv ~n ätt·ik·an●ut­spädd form av ättik­syra som an­vänds för bl.a. smak­sättning och konservering av föda det vanligaste sura ämnet kokk.JFRcohyponymvinägercohyponymättiksyra ättiksomslagättikspritmatättikaen lag av ättika och sockerättika ersätts ofta med citron­saftvinet hade stått för länge och smakade ättikabadda svullnaden med ättikasur som ättikasesur 1 sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. ätikia; av lågty. etik, ombildn. av lat. ace´tum med samma betydelse; jfr vinäger