Svensk ordbok 2009, webbversion

ätt`elägg substantiv ~en äv. ~et, plur. ~ar äv. ~, best. plur. ~arna äv. ~en ätte|­lägg·en●av­komling till viss person (in­om viss ätt) åld. el. skämts.släkt.yrk.JFRcohyponymättling han borde försöka upp­fostra sina ätteläggarsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. ättalägger; till 2lägg i bildlig bet.