Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en äv. ~et, plur. ~ar äv. ~, best. plur. ~arna äv. ~en
ätte|lägg·en●avkomling
till viss person (inom viss ätt)
åld. el. skämts.släkt.yrk.JFRcohyponymättling
han borde försöka uppfostra sina ätteläggarsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. ättalägger; till 2lägg i bildlig bet.