Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ässjor
ässj·an●öppen härd med inblåsning av luft, för upphettning av metaller vid smidning
el. liknande bearbetning; särsk. för järn och stål
metallurg.sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. äsia; gemens. germ. ord, besl. med 1aska