Svensk ordbok 2009, webbversion
är`vdabalk
substantiv ~en ~ar
ärv·da|balk·en●vanligen best. f.
lag som reglerar arv av egendom
histor.jur.sese1lag 1
JFRjämförbalk 3
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ærfþa balker; till fornsv. ærfþ ’ärvande; arv’ och balk