Svensk ordbok 2009, webbversion

ärr substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ärr·et●synligt märke i huden efter läkt sår eller skada särsk. efter skär­sår; vanligen ljusare än om­givande hud med.ärrbildningärrvävnadhan fick ett långt ärr på benet efter yx­hugget○spec. betraktat som tecken på våldsamma erfarenheter; ibl. (i vissa traditioner) betraktat som status­symbolmensurärrpiratkaptenen hade ett kraftigt, rött ärr över ena ögaten veteran som hade fått åt­skilliga ärr på slag­fältet○äv. om liknande märke på träd e.d.ett ärr i barken○äv. bildligt om andlig skadahon kom så småningom över hans svek, men det efter­lämnade ett ärr i hennes själsedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. är; gemens. germ. ord, trol. med grundbet. ’sår’