Svensk ordbok 2009, webbversion

är`kefiende substantiv ~n ~r ärke|­fiend·en●part som är lång­varig och bitter fiende till en annan part komm.yrk.JFRcohyponymarvfiende Sherlock Holmes ärkefiende, professor Moriarty○i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighetde är ärkefienderngns ärkefiende, ärkefiende till ngn, ngra är ärkefiendersedan 1842