Svensk ordbok 2009, webbversion

ärga [är`ja] verb ~de ~t ärg·ar●beläggas med ärg kem.koppar­taket hade ärgatden vackert ärgade ytanärgasedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. erga Subst.:vbid1-402694ärgande, vbid2-402694ärgning