Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
äre|vörd·ig●som förtjänar att hållas i ära
vanligen på grund av sin ålder och ställning
ibl. ngt skämts.admin.sociol.den ärevördige biskopenen ärevördig kulturinstitutionsedan 1384öppet brev om pantsättning av gods utfärdat av Tymme Gutower och hustru i uppländska Bromma socken (Gadolin)fornsv. ärwerdugh; urspr. framför vissa (bl.a. kyrkliga) titlar