Svensk ordbok 2009, webbversion

ä`revördig adjektiv ~t äre|­vörd·ig●som förtjänar att hållas i ära vanligen på grund av sin ålder och ställning ibl. ngt skämts.admin.sociol.den ärevördige biskopenen ärevördig kultur­institutionsedan 1384öppet brev om pantsättning av gods utfärdat av Tymme Gutower och hustru i uppländska Bromma socken (Gadolin)fornsv. ärwerdugh; urspr. fram­för vissa (bl.a. kyrkliga) titlar