Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
äre|rädd·ning·en●åtgärd som avses försvara eller återupprätta ngns angripna ära
vanligen om skrift som ger godtagbara förklaringar till kritiserade handlingar
ibl. iron.komm.JFRcohyponymupprättelse
en historiker som blev mest känd för sin äreräddning av Karl XIIstatsministerns uttalande ska ses som ett försök till äreräddning av den avgångne justitieministernen äreräddning (av ngn/ngt)sedan 1888