Svensk ordbok 2009, webbversion
ä
`
rbarhet
substantiv
~en
är·bar·het·en
●
det att vara ärbar
ngt åld. el. skämts.
sociol.
skvallret hade ifrågasatt hennes ärbarhet
○
särsk. i ett uttryck
de drack kaffe på tu man hand i all ärbarhet
sedan 1558 (i titulatur)