Svensk ordbok 2009, webbversion

änk`ling substantiv ~en ~ar änk·ling·en●tidigare gift man vars hustru av­lidit och som inte gift om sig släkt.yrk.han hade svårt att finna sig till­rätta med livet som änkling efter tret­tio års äktenskap○i sammansättn. äv. om man vars fru är bort­restgräsänklingänkling (efter/till ngn)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. änklinger; jfr änka