Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
änk·ling·en●tidigare gift man vars hustru avlidit och som inte gift om sig
släkt.yrk.han hade svårt att finna sig tillrätta med livet som änkling efter trettio års äktenskap○i sammansättn. äv. om man vars fru är bortrestgräsänklingänkling (efter/till ngn)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. änklinger; jfr änka