Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
änd·lig●som har övre eller bortre begränsning
i rum, tid etc.
mat.lyckan är ändligvårt ändliga vetande○spec. om matematiska storheterett mycket stort men ändligt talden oändliga seriens summa kan approximeras av ett ändligt antal termersedan början av 1700-taletjfr fornsv. ändeliker ’slutlig; avgjord’