Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. ämneslärarn, plur. ~, best. plur. ämneslärarna
ämn·es|lär·ar·en●lärare som undervisar bara i ett mindre antal skolämnen
som han/hon är spec. utbildad för; om de flesta lärare på högre skolstadier
pedag.yrk.JFRcohyponymklasslärarecohyponymyrkeslärare
ämneslärarsystemämneslärartjänstövergången till högstadiet innebär att eleverna får vänja sig vid flera ämneslärare i stället för en klassläraresedan 1846