Svensk ordbok 2009, webbversion

äm`neslärare substantiv ~n äv. vard. ämneslärarn, plur. ~, best. plur. ämneslärarna ämn·es|­lär·ar·en●lärare som under­visar bara i ett mindre an­tal skol­ämnen som han/hon är spec. ut­bildad för; om de flesta lärare på högre skolstadier pedag.yrk.JFRcohyponymklasslärarecohyponymyrkeslärare ämneslärarsystemämneslärartjänstöver­gången till hög­stadiet inne­bär att eleverna får vänja sig vid flera ämneslärare i stället för en klass­läraresedan 1846