Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen ämbetsmän, best. plur. ämbetsmännen
ämbets|mann·en●högre tjänsteman som innehar ett statligt ämbete
särsk. om sådan som tillsatts av regeringen
samh.yrk.ämbetsmannabanade svenska ämbetsmännen anses ha en tradition av obesticklighetdet märktes att förslaget var utarbetat av en ämbetsman, inte en politiker○äv. försvagat om statlig tjänsteman i allmänhetsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. ämbitis man, embetzman