Svensk ordbok 2009, webbversion

äm`betsman substantiv ~nen ämbetsmän, best. plur. ämbetsmännen ämbets|­mann·en●högre tjänste­man som inne­har ett statligt ämbete särsk. om så­dan som till­satts av regeringen samh.yrk.ämbetsmannabanade svenska ämbetsmännen an­ses ha en tradition av o­besticklighetdet märktes att för­slaget var ut­arbetat av en ämbetsman, inte en politiker○äv. försvagat om statlig tjänste­man i all­mänhetsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. ämbitis man, embetzman