Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ält·ar●kraftigt bearbeta genom omrörning eller knådning
för att ge lämplig konsistens e.d.
komm.älta en degälta murbruk○vanligen bildligt med avs. på problemupprepat diskutera eller tänka igenom
utan att komma vidare
en fråga som har ältats på vartenda styrelsemöte i två års tidde satt alltid och ältade gamla oförrätterälta ngtsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. älta ’driva, jaga; röra om, knåda’; nordiskt ord, trol. besl. med grek. ela´n ’(att) driva’
Subst.:vbid1-401930ältande,
vbid2-401930ältning
substantiv ~n
ält·an●endera i en grupp kroniska barnsjukdomar
särsk. rakitis
åld. folklig benämningmed.sedan ca 1635sv. dial. älta ’barnfrossa; engelska sjukan m.m.’; bildat till 1älta, eg. ’ngt som trycker eller plågar’