Svensk ordbok 2009, webbversion

älskarinn`a substantiv ~n älskarinnor älsk·ar·inn·an●kvinna som har köns­umgänge med viss man (eller kvinna) vanligen regelmässigt; nästan en­bart om kvinna som inte är gift med personen i fråga psykol.yrk.hans hemliga älskarinnagreven höll en älskarinna i en liten vinds­lägenhet i Parisden eviga triangeln mannen ― hustrun ― älskarinnanhon ville inte nöja sig med att en­bart vara hans älskarinnangns älskarinna, älskarinna till ngnsedan 1529Historia Trojana