Svensk ordbok 2009, webbversion
[äl´st]
adjektiv,
superl.
äld·sta●se äv.gammal
som har den högsta åldern
i sammanhanget; särsk. om person men äv. allmännare
admin.deras äldste sonhan var äldst i sällskapeten av landets äldsta järnvägsstationer○ibl. i substantivisk användning om (inte nödvändigtvis gammal) person med traditionell maktställning i vissa kulturerdelvis histor.de äldstes rådbyns äldste överladeäldst (av ngra)gammal är äldstsegammal 1
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. älzter; jfr äldre