Svensk ordbok 2009, webbversion

äk`thet substantiv ~en äkt·het·en●det att vara äkta särsk. i fråga om konst­verk allmän värderingekon.konstvet.äkthetsbevisäkthetsintygett in­tyg som styrkte dokumentets äkthethon vågade inte garantera tavlans äkthetäktheten (av/i ngt), äkthet (hos ngn/ngt)sedan 1795