Svensk ordbok 2009, webbversion
äk`tenskapshinder
substantiv äktenskapshindret, plur. ~, best. plur. äktenskapshindren
äkt·en·skaps|hindr·et●omständighet som gör det olagligt att ingå äktenskap
jur.samh.släkt.låg ålder, nära släktskap och tidigare, ej upplöst äktenskap utgör äktenskapshindersedan 1766