Svensk ordbok 2009, webbversion

ä`go substantiv, ingen böjning, n-genus ●i konstruktion med genitiv och prep.i ägande ekon.jur.godset förblev i släktens ägohon hade en gammal värde­full olje­målning i sin ägoföre­taget över­gick i sam­hällets ägomajoriteten av aktierna var i ut­ländsk ägoi ngns/ngts ägosedan förra hälften av 1300-taletSöderköpings-Rätten (Upplysningar)gammal böjnings­form av 2äga; till 1äga