Svensk ordbok 2009, webbversion

ägna [äŋ`na] verb ~de ~t ägn·ar1till­dela ngt åt viss person, verksamhet e.d.; med avs. på ngn abstrakt för­mån e.d. komm.det lönar sig att ägna några minuter åt morgon­gymnastikhon ägnade tv-programmet all sin upp­märksamhetde ägnade inte saken något intresseons­dagen kommer att ägnas åt diskussioner i små­grupperägna honom åt­minstone en tanke!○äv. med avs. på ngt negativthon ägnade honom bara ett hög­draget föraktägna ngn/ngt ngt, ägna ngt åt ngn/ngtsedan 1335stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. eghna, äghna ’till­ägna; ämna; äga’; bildn. till egen 2i opers. konstruktion el. perf. part. vara an­passad eller lämpad för Nollhan upp­trädde så­som det ägnar och an­står en gentle­manboken är ägnad för själv­studierkommentarer ägnade att stärka hennes själv­förtroendeägna ngt för ngt, ägna ngt att+Vsedan 1575Subst.:vbid1-401626ägnande