Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
ädel|sten·en●(sten av) särskilt vackert och beständigt mineral som används till prydnadsföremål
särsk. smycken; vanligen helt el. delvis genomskinligt och med stark ljusbrytning men äv. ogenomskinligt med stark färg, utpräglad teckning etc.
kläd.JFRcohyponymprydnadssten
halvädelstenbland ädelstenarna märks främst diamant, korund, som ger rubin och safir, samt beryll, som ger smaragd○spec. om bearbetad (slipad) enskild stenJFRcohyponymjuvel
ädelstensbesattskattkistan var fylld av guld och gnistrande ädelstenarsedan 1538