Svensk ordbok 2009, webbversion

ä`delsten substantiv ~en ~ar ädel|­sten·en●(sten av) sär­skilt vackert och beständigt mineral som an­vänds till prydnads­föremål särsk. smycken; vanligen helt el. delvis genom­skinligt och med stark ljus­brytning men äv. o­genomskinligt med stark färg, ut­präglad teckning etc. kläd.JFRcohyponymprydnadssten halvädelstenbland ädelstenarna märks främst diamant, korund, som ger rubin och safir, samt beryll, som ger smaragd○spec. om bearbetad (slipad) en­skild stenJFRcohyponymjuvel ädelstensbesattskatt­kistan var fylld av guld och gnistrande ädelstenarsedan 1538