Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
zink·enZn●en blåvit, glänsande metall
som används som rostskyddande överdrag på stål samt i legeringar
kem.ämne.zinkbleckförzinkamässing är en legering av koppar och zinksedan 1578av ty. Zink med samma betydelse; ev. till Zinke ’tinne, tagg’ (zinken ska urspr. ha avsatt sig på smältugnens väggar i form av små taggar)