Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning
●den (tänkta) punkt på himlen som ligger rakt över betraktaren
och som används för att beskriva himlakroppars läge o.d., t.ex. vid navigation
särsk. astron.astron.JFRcohyponymnadir
i tropikerna står solen i zenit två gånger om året○äv. bildligt om höjdpunkt av utveckling e.d.hans karriär har passerat zenitsedan 1584av arab. samt (semt) ’väg; väderstreck’