Svensk ordbok 2009, webbversion

ze´nit substantiv, ingen böjning ●den (tänkta) punkt på himlen som ligger rakt över betraktaren och som an­vänds för att beskriva himla­kroppars läge o.d., t.ex. vid navigation särsk. astron.astron.JFRcohyponymnadir i tropikerna står solen i zenit två gånger om året○äv. bildligt om höjd­punkt av ut­veckling e.d.hans karriär har passerat zenitsedan 1584av arab. samt (semt) ’väg; väder­streck’