Svensk ordbok 2009, webbversion

whig [wig´] substantiv ~en ~s ●med­lem av ett antirojalistiskt parti i Eng­land (i äldre tid) som starkt hävdade parlamentets rättigheter histor.yrk.JFRcohyponymtory ○i plur. ofta med tanke på hela partietwhigs var före­gångare till dagens liberala partisedan 1715av eng. whig med samma betydelse, förk. av whiggamore, beteckning på skotsk 1700-talsrebell, trol. till whig ’driva’ och märr