Svensk ordbok 2009, webbversion

vö`rda verb ~de ~t vörd·ar●ha och visa hög aktning för komm.JFRcohyponymrespekteracohyponymdyrka vörda minnet av dem som dog för frihetenvörda ngn/ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. virþa, vyrdha, vördha ’värdera; vårda; vörda’; gemens. germ. ord, bildat till 1värd Subst.:vbid1-397854vördande; vördnad