Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
vörd·ar●ha och visa hög aktning för
komm.JFRcohyponymrespekteracohyponymdyrka
vörda minnet av dem som dog för frihetenvörda ngn/ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. virþa, vyrdha, vördha ’värdera; vårda; vörda’; gemens. germ. ord, bildat till 1värd
Subst.:vbid1-397854vördande;
vördnad