Svensk ordbok 2009, webbversion

vårta [vå`rtael.vårt`a] substantiv ~n vårtor vårt·an●liten ut­växt som ut­gör en smärre, sjuklig hud­förändring vanligen med knottrigt ut­seende med.vårtkaktusvårtmedelfotvårtaskäggvårtaen vårta på hakan○i sammansättn. äv. om normal anatomisk bildning av liknande ut­seende (äv. på växt)vårtsvinbröstvårtasedan ca 1500Läke- och örte-böckerfornsv. varta; gemens. germ. ord, urspr. ’förhöjning’