Svensk ordbok 2009, webbversion

vå`rluft substantiv ~en vår|­luft·en●luft så­dan den ofta är om våren meteorol.hon fyllde lungorna med vårluft○ngn gång bildligt om ut­sikt till fram­gång o.d.JFRcohyponymmorgonluft oppositionen vädrade vårluftsedan 1686