Svensk ordbok 2009, webbversion
vå
`
rluft
substantiv
~en
vår|luft·en
●
luft sådan den ofta är om våren
meteorol.
hon fyllde lungorna med vårluft
○
ngn gång bildligt om utsikt till framgång o.d.
JFR
cohyponym
morgonluft
oppositionen vädrade vårluft
sedan 1686