Svensk ordbok 2009, webbversion
vål
`
dsverkare
substantiv
~n
äv. vard.
våldsverkarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
våldsverkarna
vålds|verk·ar·en
●
våldsman
jur.
komm.
samh.
yrk.
sedan 1562