Svensk ordbok 2009, webbversion
verb våldförde våldfört, pres. våldför
våld|för·de●vanligen refl. och med prep.på
utöva våld mot
ngn/ngt, och därigenom överträda el. kränka ngt
komm.samh.våldföra lagarnavåldföra sig på fattigt folks mänskliga rättigheter○spec.begå våldtäkt mot
soldaterna våldförde sig på de kvinnliga flyktingarnavåldföra ngt, våldföra sig på ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. valdföra
Subst.:våldförande